- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898 : Andra delen /
209

(1899) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UPPSALA 1856. 20^

Febr. 21. Konung Oskar har förklarat sig villig att
för Stockholms förskönande låta borttaga alla de honom
personligen tillhöriga husen på Helgeandsholmen, så att
denna holme må kunna planeras och sedan blifva den
vackraste pärlan i Stockholms krona. Denna underrättelse
har af hela befolkningen mottagits med största glädje och
tacksamhet. Hvar helst konungen visat sig ute, har han
hälsats med de lifligaste vördnadsbetygelser.

Febr. 24. På e. m. träffades hos J:n många bröder.
Bland andra ämnen, som vi kommo i samtal om, var äfven

den frågan, om Luther handlade rätt eller orätt, när han

gifte sig med nunnan Katarina von Bora. — Om man
betänker, till hvilken »oerhörd skandal» Luther efter den
tidens åsikter gjorde sig skyldig med denna handling
(katolska präster och skriftställare kalla honom ännu i dag för
»libertinen Luther») kan man lätt inse, hvarför äfven
många bland hans bästa vänner afrådde honom från detta
steg. — Och F:g förklarade nu, att han för sin del
bestämdt ogillade denna Luthers handling; ty då alla fromma
ärbara människor ansågo den saken som synd, så borde
Luther ha lydt apostelns bud: »Flyn allt det som ondt
synes». Man må blott tänka sig, att någon af oss gjorde
något som visserligen icke direkt är synd, men som dock
af de flesta anses för »opassande» ; hvad skulle icke följden
däraf blifvar — L:t däremot menade, att man i allt
blott borde tänka på hvad Gud säger om saken; och
särskildt i denna fråga ville han hemställa: hvad är det,
som Gud förbjudit i sjette budet? Läsen de klara och

tydliga orden, som icke lyda så här: »Du skall icke göra

något, som en stor del människor anser för opassande»;
nej, orden ha en helt annan klang. Att Luther den gången
gaf »anstöt» åt alla fromma katoliker och äfven åt många

Wadström, Ur minnet o. dagboken. II. 14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn2/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free