- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898 : Andra delen /
234

(1899) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

234

DAGBOKSBLAD.

Min fromhet och rättfärdighet är uselhet, orenlighet.

Jag tror mig göra aldra bäst och felar aldra mest.

Sa har jag ej en enda trå’ som kan bestå.

Ack, Jesu huld, Du som betalde ali min skuld,

Kropp och själ äro dina, icke mina!

Kom, två mig väl, att jag i dig må hafva del!

Din tillgifne broder
P. U. Stenhammar.’)

Juni 8. På f. m. fick jag från L. D. bud med
begäran att jag skulle besöka M. F. som ligger dödligt sjuk
på serafimerlasarettet. Stor var min bestörtning vid denna
underrättelse. Jag hade ej sett henne på tre år, och då jag
senast träffade henne, var hon en ung, glad och liflig flicka,
för hvilken »hela världen lekte». — Och nu så snart slut
på ali lifvets lust!

Vi hade varit vänner sedan tio år tillbaka. Men när
jag 1852 blef förd till Herren, blef hennes vänskap
förbytt till ett djupt ogillande af hvad lion då kallade: »mina
religiösa öfverdrifter». Jag hade ock många gånger hjärtligt
bedt henne att vända sig till Herren-, men lion har alltid
slagit bort mina ord sägande, att lion »ännu hade god tid».
Nu ligger hon döende, och jag hoppades finna henne mera
böjd; det var dock tyvärr icke så.

När jag trädde in, mörknade hennes ansikte. Och innan
jag ännu hunnit yttra något, sade hon: »Lämna mig i fred!»
Jag frågade, om lion icke ville att jag skulle läsa något för
henne och bedja. Härpå svarade hon: »Jo, om du finner
något nöje däri!»

En stund därefter inträdde en herre, som redan i dörren
yttrade en svordom öfver »doktorernas slarf». Denne mottog
lion med leende min och ett varmt: välkommen! Han
yttrade sin vissa öfvertygelse, att hon snart åter skulle blifva
frisk, och häruti instämde hon glädtigt. De började nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn2/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free