- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898 : Andra delen /
335

(1899) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STOCKHOLM 1S57. 335

Då kom L. ihåg, att han en gång i Adolf Fredriks kyrka
hade hört några ord, som skulle kunna hjälpa mot förtviflan.
Men hvilka ord? Han hade glömt dem. Nu blef hans
enda oro att kunna påminna sig dessa ord. Han frågade
fångknekten, 0111 han kände till dem. Men denne, som icke
själf var någon troende kristen, förstod sig ej på L’s bekymmer
och kunde icke påminna sig något tröstespråk ur bibeln.
Larssons ångest och samvetsoro ökades allt mer.

Men när nöden är som störst, är Guds hjälp närmast.
L.’s vanlige fångvaktare insjuknade, och en ny måste
förordnas i hans ställe. Då ingaf Gud en kristlig man, vid
namn Hellberg, som för tillfället var ledig från sin vanliga
sysselsättning, att denne skulle antaga den lediga platsen som
extra fångvaktare. När H:g första gången öppnade »luckan»
på Larssons celldörr, såg han denne sitta där inne förtviflad,
med händerna för ansiktet och oupphörligt upprepande dessa
ord: »Hur var det prästen i Adolf Fredrik sade? Hur var
det prästen sade?»

Nu började H. ett samtal med L., hvilket slutligen
resulterade i att H. yttrade: »Kanske voro de orden dessa:
Jesu Kristi, Guds sons, blod renar oss från alla synder!’»
Då blef L. full af fröjd och utropade: »Ja, så var det
prästen sade; så var det!» Och därefter ville han nödvändigt
att H. genast skulle be den prästen komma till fängelset.

Hellberg, som kände Janzon och mig samt visste
att jag vid den tid, som Larsson uppgaf, ofta hade biträdt
Janzon med att predika, uppsökte först J. och sedan mig,
bedjande oss besöka L. i fängelset. Så skedde. (Och L.
kom genom Herrens nåd till både ånger och tro, samt gick
efter någon tid, glad och fridfull, till döden på schavotten.)

Mars 21. Åter ha tidningarna börjat bråka 0111 K. H.
v. Schéele och »spikarna». S:e hade berättat, att den tyske

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn2/0395.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free