- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898 : Andra delen /
367

(1899) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STOCKHOLM 1878. 367

gräslig syn! Jag ihågkom W. von Brauns ord, att
»brännvinet är satans tårar, som han grät när han förgäfves hade
frestat Herren, och som han därför i vrede öfver sin
förödmjukelse gaf åt människorna att fördärfva sig med».

Maj 3. Kallad till den hastigt dödsjuke öfverstlöjtnant
Stj—t. Han var mycket svag, men kunde ännu tala;
bekände sina synder, öfverlämnade sig åt Guds nåd i Kristus
och erhöll Herrens nattvard.

Maj 6. På morgonen kallad till Stj—ts dödsbädd.
Fastän jag sedan mer än 25 år sett så många människor
dö, gör en dödsbädd ännu nästan alltid samma gripande
intryck, som första fången jag stod vid en sådan. Denna
var ock särskildt och ovanligt allvarlig. Ps. 90.

Maj 7. Afskedsfest på hushållsskolan för de engelska
judemissionärna Wilkinson och Adler. De ha verkat i
Stockholm en tid bland härvarande judar.

Missionär Wilkinson omtalade, att han här bland
mängden af rationalistiskt sinnade judar, funnit icke få
»gammaltroende och fromma efter fädernas sätt». Särskildt hade
han kännt sig dragen till en herr D. Med denne hade
utan någon motsägelse kunnat samtala 0111 Gud, om bön,
tro, gudsfruktan och heligt allvar. Men så snart det blef
tal om försoningen genom Kristus och vår sanna
rättfärdighet inför Gud, då ville den eljest älsklige och fromme
juden icke höra på, utan sade: »Låt oss icke strida om
tomma namn! Vi ha Moses, och ni liar Kristas: det är den
enda obetydliga skillnaden; för öfrigt mena vi ju alldeles
det samma!» Då svarade Wilkinson: »Skillnaden är dock
icke så ringa, som ni tyckes antaga. Ty om I synden, då
fördömer Moses eder (5 Mos. 27:); men om vi synda och
bekänna våra synder, då förlåter och försvarar Kristus oss
(1 Joh. 1: och 2:). Det är är ju en ganska betydande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn2/0429.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free