- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898 : Andra delen /
372

(1899) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

372

DAGBOKSBLAD.

huru länge skall det dröja, innan äfven jag får höra budet
att få gå hem?

Maj 22. Uppe på Diakonissanstaltens arbetsförening,
som i dag haft försäljning i f. d. De la Croix’s lokal vid
Brunkebergstorg. Jag minnes så väl, när den föreningen
stiftades; huru många af dem, som då voro med, äro icke
redan hemgångna! Nu utgöres dess styrelse af fruarna
Emma Ahlberg, Ellen Ankarsvärd, Hilda von Baumgarteri,
samt fröknarna Matilda Cassel, Marie Cedersköld, Carolina
Erskine, Augusta Myhrman, Ebba Tomérhielm, Hilda
Westman och Hulda Wikström. — Denna arbetsförening har
varit Diakonissanstalten till mycken hjälp, och Bring talar
rätt ofta om, huru väl den »tjänat de tjänande systrarna».

Maj 23. Svenska Akademien hade i går afton offentlig
sammankomst på stora börssalen, hvarvid Viktor Rydberg
höll sitt inträde genom uppläsandet af sedvanlig
minnesteckning öfver företrädaren. Denne var här — K. V. A.
Strandberg. Talet besvarades »i de elegantaste ordalag» af
akademiens nuvarande direktör, professor Ljunggren.
Konungen bevistade sammanträdet.

Maj 24. Öfverstelöjtnant Stjernefelts begrafning! Det
var rörande att se hans hustrus och dotters sorg, och jag
var själf mycket gripen. Han hade i flere år varit ett af
Stiftelsens bästa provinsombud, och för mig en verkligt
tillgifven vän. Hvile han i frid!

Maj 28. Blef kallad att gifva nattvarden åt fröken
Therese S—rbr—d, som, mycket sjuk, troddes skola dö.
(Hon dog likväl icke, utan lefver ännu i N. Amerika. Jag
blef sedermera ofta som själasörjare kallad till henne och
kom därigenom att blifva ett nära stående vittne till hennes
allmänt kända, romanlikt sorgliga historia, i hvilken dock hon
endast var ett nästan viljelöst redskap för andra.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn2/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free