Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLM l8gO.
487
drag, kort »raggigt» hår, svart frack och — den hvita
halsduken så »öfverdådigt illa» knuten, att jag nästan kände
lust att i det stycket få hjälpa honom. Men tiden tillät det
icke, ty jag måste genast införa T. till prinsessan som
väntade i stora salongen. (Prinsessan omtalade sedan, att
hennes första intryck varit alldeles liknande mitt.)
Men när jag nu fick vara vittne till och deltagare i
det upphöjda samtal, som uppstod mellan dessa två, hvilka
på hjärtats område voro så lika och beslägtade, då
försvann hvarje intryck af någon, ens yttre »litenhet». Bådas
ögon glänste af sympati och intresse, och Topelius’ verkliga
storslagenhet framträdde i ännu högre glans, än den förut
förut för mig haft. . . . (Jag fick sedan från honom ett bref,
hvilket, jämte tvänne från den oförgätlige Pontus Wikner,
utgöra tre bland de största pärlorna i min »juvelsamling»
af autografer frän verkligt framstående personer. Om jag
får lefva, skola dessa bref, jämte några andra, offentliggöras
i de följande häftena.)
Henrik Ibsen fick jag alldeles otörmodadt råka under
ett hans besök i Stockholm vid någon litterär kongress
härstädes i början af 7o:talet. Kongressens ledamöter voro en
dag utbjudna till expeditionssekteraren Limnell och hans fru
— den ädla, originella och för alla hennes vänner
oförgätliga Fredrika Limnell — hvilka hade sin sommarbostad på
Lyran» i närheten af »Klubben», där jag den tiden bodde.
Jag kom att fara ut med samma ångf. »Sjöfrökens»
mid-dagstur, som — medförde de vittra och lärda herrarna från
kongressen. Okunnig härom tog jag plats bredvid en
medelstor herre i grå öfverrock, stort yfvigt hår och skarpa
genomträngande ögon. Ångbåten var öfverfull af människor,
så att man satt trångt. Snart hörde jag min andre granne,
den till venster, hviska: »Det säges, att Henrik Ibsen skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
