Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLM 1896. 501
min heder, som X. försökt att stjäla ifrån mig?» —
Världen vill få förtala »i fred»; och en del »kristna» har
tydligen i detta fall samma smak som världen.
1897.
Mars ig. Det bör väcka eftertanke, att den ende som
»ägt rätt» att lefva, gaf frivilligt sitt lif i döden för oss
syndare. — Denna sanning är människovärldens »lifssol».
Solen upphör aldrig att gifva ljus. Men det kan »komma
något emellan» solen och oss; då uppstår mörker, af olika slag.
Somliga, som komma till en jordisk furste, blifva
mottagna med huldhet, andra med köld. Hvarför? Jo, ty de
förra väcka hans välbehag och sympati, de senare däremot
icke; det är hos dem något, som han icke tycker om. De
senare behöfde kanske hans huldhet mer än de förre, men
»öfver sympati och antipati kan ingen befalla.» Icke så
Jesus! Han undfår alla, som i nöd komma till honom;
han har sympati för alla, äfven dem som ingen annan
skulle kunna fördraga.
Skrefsrud berättade om en bedröfvad, som en gång
kom till prästen för att få klaga ut sin nöd. Hon talade
och talade, och lian sade nästan icke ett ord. Och likväl,
när hon gick, tackade hon så varmt för »den goda tröst
hon fått.» Det var hans villiga deltagande i hennes nöd,
som gjort henne tröstad.
Juni 8.. Fosterlandstiftelsens årsmöte — det fyrtionde!
Om Herren förlänar mig lifstid och krafter, skulle jag mot
slutet af min lefnad gärna vilja skrifva en liten »Evang.
Fosterlandstiftelsens historia». Men ifall jag icke skulle få
tid därtill, så vill jag dock lämna några små bidrag . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
