Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilhelm Topsöe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
VILHELM TOPSØE.
Och dock är han långt mer.
Vi påminna oss, huru Hasting till sist finner
sin plats i lifvet och genom hvilka medel han gör
detta. För att återgå till den skildring Herman
Bang (»ftealisme og Realister») ger af Topsøe, så
är det en sak, som han där oupphörligt
framhäfver, nämligen det blaserade, reserverade och
skeptiska, som onekligen finnes hos denne författare.
Men trogen sin vana, när han funnit ett dylikt
karaktärsdrag, vill Bang snart sagdt icke se annat
hos Topsøe än just detta. Han hoppar öfver, hvad
som dock just är det vigtigaste, nämligen att både
Langsted och .Fleming, spm äro de förnämsta
typer, i hvilka förf. nedlagt sina iakttagelser på
detta område, under berättelsens lopp öfvervinna
sin vanmakt och tillkämpa eller kanske tillvinna
sig en bättre riktning. Då Fleming är den mest
framstående representanten för denna själsriktning
och då han, så vidt man därom kan döma,
värk-ligen tycks intaga en ståndpunkt, som skalden
själf behöft både arbete och energi för att komma
öfver, torde det vara lämpligt att nämna några ord
äfven om honom.
»Tiden er træt», säger Fleming själf vemodigt.
Han själf är också trött. Det är hans fars största
sorg, att sonen, som lefver en rik mans lif och har
en sådans alla tillfällen att fa en anställning, att
han ej har lust att taga sig något för, utan går och
drifver rent ut sagdt, ser på, iakttager, är kvick
och ironisk, gisslar sin omgifaings svagheter och
själf ej anser det löna mödan att uträtta något i
denna verld af egoister eller narrar, hvars små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
