Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristian Elster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
KRISTIAN ELSTER.
Det fins kanske intet steg, som är svårare att
taga, än när det gäller att fa ett förstlingsstycke
uppfördt på en större scen. Man är ej känd. Det
är intet »namn», som redan från början fäster
vederbörandes uppmärksamhet på arbetet, intet rykte,
som förut banat vägen och gjort den åtminstone
farbar. Och vinsten — den yttre fördelen menar
jag — af att komma fram äger också sin
lockelse. Det fins ingen författare, som ej äger
ärelystnad, och det fins intet inre arbete, som är
svårare, än att för sig själf afgöra, om det, som sätter
en pennan i handen,, är lusten att lysa eller det
stilla begäret att gifva röst åt de tankar, som röra
sig inom en, och som vilja komma i dagen med
den rätt, som uttrycket för en öfvertygelse äger.
Och om man betänker, hur svårt det då ofta är att
för sig själf skilja godt och ondt, sant från falskt,
det äkta från det oäkta, och dessutom hur stark
hos den unge lusten är att få vara med, att få
pröfva sina krafter och bana sig väg, då skall man
sannerligen förstå, hvilken oerhörd
själfuppriktig-het — om det tillåtes mig att begagna ett
själf-gjordt uttryck — det erfordras för att gent emot
andras loford kunna säga till sig själf: du
behöfver ännu vänta. Och man skall erkänna, att en
sådan karaktär kan aldrig gå krokvägar. En sådan
man är danad till något stort.
Men det, som ligger djupt i en människa,
kräfver tid för att komma i dagen, och här i norden
växa de ädlare träden långsamt. Jordmånen är
karg, vinden skarp, och under långa månader ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
