Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristian Elster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
KRISTIAN ELSTER.
andra förf., men hos Elster som ett genomgående
karaktärsdrag — yttrar sig som sorg öfver den
makt, hvilken små förhållanden utöfva öfver en trakts
inbyggare, öfver människorna i det land, han
kallar sitt, och för hvilkas upplysning och förädling
han ville göra alt. Detta vemod fins ej längre
blott i sin rena allmänhet, det har tagit en bestämd
form, och detta har åter rent af gifvit det en mera
praktisk natur.
I inledningen till den förut omnämda
novellen »En Korsgång» yttrar Elster: »Naar man
selv kommer fra lavere til rigere Egne, kommer
lige ud af det menneskelige Kulturliv med den
Mangfoldighed af Fremtoninger, som farver det,
med den vældige Tanke-Magt, som arbeider i det,
eller naar, som fornys, et Ballonbud (fra Paris
under Belejringen) fyger som et varmt Pust lige
ud af en Storbrand i Verdenslivet op mod disse
iskoide Bredder og faar de to Billeder af det mest
oprørte Yerdensliv og det mest ensomme Fj
eldliv til at törne sammen i hele sin storladne
Modsæt-ning for Ens syn — da famler Tanken en Stund
efter et Samholdspunkt, som vidner om, at man
staaer föran det samme Menneskeliv med de samme
Grundkræffcer, och det er som om det store Ord om
alt Menneskelivs fælles Ophov, fælles Grundkaar
og fælles Livshaab svigter for Ens Tro, og som
om man stod föran et bortfrossent Lem af den
store Skabning, og man fristes til at spørge:
hvor-for blev dette skabt?»
»Og saalænge En bare ser paa det udvortes,
løses heller ikk Ens Tro og Fortrøstning af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
