Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristian Elster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47 KRISTIAN ELSTER.
gion som moral såsom något blott relativt,
föränderligt — varit tankar, som länge och obestämdt
lefvat sitt tysta lif inom honom, innan de trädde
fram i dagen.
Ingenstädes har Elster såsom här behandlat sitt
älsklingstema, hur en människa kan klämmas till
döds af små, ständigt nötande, pinande förhållanden
i lifvet, hur äfven den stoltaste nacke kan böjas
under det mest föraktliga ok, hur det trötta tviflet,
som gifver leda vid alt, ej det friska, sunda, som
bjuder pröfva och som väcker till energi, kan fa
makt med en människaf när hon dag för dag sett,
hvad hon håller heligt, trampas under fötterna.
Men han har ock skildrat den resignation, som ej
består uti att släppa en öfvertygelse, utan i
förmågan att vänta och värka i smått, när det ej blef
en förunnadt att som fältherre gå i spetsen för de
nyfödande tankarnes härar.
Den gamle Holt, fadern, hade länge varit
ledare för det oppositionela partiet inom den lilla
staden, dit händelsen är förlagd. Han är en af
dem, hos hvilka hängifvenheten för en öfvertygelse
är starkt uppblandad med väsentligen främmande
element. Hans frihetskärlek t. ex. har från början
otvifvelaktigt varit äkta, men har under årens lopp
öfvergått till uteslutande hat mot de maktägande.
Oädelt behandlingssätt, känslan af att ligga under
för en öfvermakt, som ej alltid hade rätten på sin
sida, och måhända också i någon mån begäret att
helt enkelt herska hade värkat detta. Vid bokens
början hör emellertid Holt till sin hemorts »mindre
välkända personligheter». »Han hade intet ondt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
