Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristian Elster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53 KRISTIAN ELSTER.
lige Folk» till det senare slaget, och man talar ju
ogärna illa om sina vänner. Men här måste det
ändå ske, ty slutet af boken är värkligen ingalunda
tillfredsställande, om ock erkännas måste, att i fall
man ponerar förf:s tankegång såsom riktig, han af
denna tankegång gjort alt, hvad göras kan.
Man tycker ju nu, att Knut Holt och Komelia
Yik borde kunna inregistreras bland de
undantagsmänniskor, hvilkas lycka i egentlig mening ej täres
hvarken af rost eller mal, och man tror häller ej,
att i sista stunden någon tjuf skall stjäla bort deras
lyckas skatt. Men Elster har nu menat som så,
att man skall aldrig göra sig för säker, och däri
har han tvifvelsutan rätt. Ty man må vara hur
viss som hälst på sig själf eller på en annan, det
kan ändå hända, att det fins en hemlig vrå, där
olyckan sitter på lur, och från hvilken den förr
eller senare sticker fram hufvudet.
Men felet här är, att i denna bok, som så i
sannaste mening är en värklighetsskildring, denna
upplösningens tragiska vändning motiveras eller
tillställes på ett sätt, som är bland de mest fabulöst
ovärkliga, man gärna kan tänka sig.
Under sitt kringflackande i främmande land
hade Knut Holt haft ett kärleksäfventyr med en
flicka på Pampas, ett slags sigenarartad, halfvild
företeelse, som han trott död, men hvilken nu,
efter att lyckligen hafva undkommit ett skeppsbrott,
lyckats söka rätt på sin forne älskare i Norge och
där nu vill göra sina anspråk gällande.
Skyndom dock med att säga, att man mycket
väl förstår, hvad Elster här velat framhålla. Elster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
