Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alexander L. Kielland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69 -ALEXANDER L. KIELLAND.
sorg. Ingens lif är helt, alla falla vi in under
samma dom. Ej som skulle lifvet ej gömma en
möjlighet till annat, lifvet är nog rikt, blott vi läte
det blifva, hvad det kan blifva och ej fuskade bort
det i egennytta och blindhet. Men största parten
af människor, menar förf., hinner ej längre, och
därför skärper han tonen, han vill väcka till
besinning, och hans största kraft är allvaret. Han
dissekerar skoningslöst, men han hånar aldrig, och
om man undantar de båda presterna, fins det därför
ej häller någon af hans mera utförligt behandlade
personer, som ej i något ögonblick har något
tilldragande.
Skulle man då icke kunna tillgifva Kielland,
hvad man dock så ofta förebrår honom? Det är,
säger man, .i hans bok ingen sympatetisk person,
och emedan det låter så öfverlägset att tala i
allmänhet, tillägger man, att realismen i det hela
lider af den bristen. Förstår man nu härmed, att
boken ej har någon »hjälte», med hvars hela
karakter, hela lif man kan sympatisera, ja väl, då har
boken ingen sympatetisk person. Men jag skulle
vilja påstå att förf. i själfva värket gjort mer, än om
han gifvit oss en sådan hjälte. Han har låtit oss
stanna inför de mest tarfliga hvardagsmänniskor och
se, att äfven hos dem kan det finnas en inre rikedom.
Hvad mer, om allt detta sällan kommer till sin rätt
om förhoppningarna slockna, och lifvet blir tungt.
Kielland skulle ej vara ironisk, i den mening han
är, om han vore en pessimist, som trodde, att intet
stode att hjälpa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
