- Project Runeberg -  Ur samtiden. Literaturstudier /
101

(1883) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam With: Ida Falander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. P. Jacobsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

101 J. P. JACOBSEN.



den stälning, som medföljde att vara en furstesons
brud. För att förstå Marie Grubbe måste man bär
lägge märke till, att bela hennes giftermål nu lika
väl som sedan, när hon är gift med Palle Dyre,
är ett uppgifvande af hennes egentliga naturel.
Hon slår sig till ro med det hvardagliga. Hennes
fantastiska tro på lyckan i lifvet, särskildt på
kärlekens lycka, hela hennes luftslott hade ramlat i
stycken den där aftonen, när hon såg honom dö,
som hon drömt sig så stor. Verlden hade krympt
tillsammans för henne. Hon var trött och behöfde
förströelse. Därför gifte hon sig med Ulrik
Frederik. Under de första månaderna af deras
äktenskap var det lidelsen, som kom henne att älska.
Han var sedan borta ett helt år, och den ensamhet,
i hvilken hon då lefde, förde henne åter in i
drömmarnas värld, där hon då ej gjorde annat än att
pryda sin man med fantasins fagraste smycken.
När han så kom tillbaka och glömde henne för de
sämsta skökor, då var det, hon lärde sig förakta
honom och hata honom. Men den passivitet, som
tillåtit henne ingå detta äktenskap, var bruten, och
när äktenskapet lagligen blef upphäfdt, gjorde Marie
Grubbe ännu ett försök att finna lyckans underbara
ros och fästa den vid sitt hjärta.

Om det tillåtes mig ett yttrande, som möjligen
för mången låter något paradoxt, ville jag säga, att
Marie Grubbe, när hon gifte sig med Ulrik Frederik,
begick det brott, till hvilket Faust ej fick förfalla,
om hans själ skulle lefva. Hon tröttnade att
kämpa emot och lät världen råda. Eller med andra
ord. Det fans hos henne som hos så många ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ursamtiden/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free