Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. P. Jacobsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
J. P. JACOBSEN.
starkt sinligt begärande element, och ett, som
fordrade något mer. Hon var aldrig utan sinlighet,
hennes önskningar aldrig som Fausts af rent ideal
natur. Hon var en kvinna, som trodde på kärleken
och sökte den. Hon ville, säger hon, »at Livet
skulde tage mig så starkt at jeg nedbøjedes eller
opløftedes, saa der intet var Tankerum i mitt Sind
for Andet end som det, der løftede mig op, eller
det, som der bøjed mig ned; jeg vilde smelte ned
i min Kummer eller brænde sammen med min
Glæde.» Det var detta, hon glömde, när hon gifte
sig med Ulrik Frederik och nöjde sig med
hvar-dagsträlens ljumma dryck.
Efter de skakningar, Marie hade genomlefvat
under sitt äktenskap, vaknade hon emellertid upp
ur den likgiltighet, som förmått henne att ingå
det, och föremålet för hennes nästa kärlek blef nu
hennes egen svåger, Sti Høg. Marie var ej längre
ett barn eller en svärmande jungfru. Det, som nu
skulle festa henne vid en man, skulle också vara
af annan art än det, som en gång hade fört henne
till Ulrik Kristians dödsbädd.
Sti Høg var en man, som hade lefvat. Han
hade ett slags erfarenhet, som för kvinnan innebär
något retande, och vid ett tillfälle hade Marie sett,
att han äfven besatt fysiskt mod och fysisk styrka.
Han var alltid ny, alltid intressant, det var, som
besatt han en alldeles egen färdighet att förstå
menniskor och andra ting. Hans kritik var kall och
skoningslös. »Det var med en frejdig Haan, syntes
Marie, at han bekjendte sin Tro paa, hvor stærkt
Dyret i Mennesket var, eller hvor liuL Guld der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
