Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- J. P. Jacobsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107 J. P. JACOBSEN.
bara förmåga af förändring ända in i det
©igenkänliga, som är en del af det problem, som här
sysselsatt honom. Detta drag i teckningen kan altså
knappast annat än af tanklöshet förevitas Jacobsen
som ett fel.
* *
*
Författaren säger själf i fråga om Niels Lyhnes
inre utveckling den tid, han ännu ville blifva skald:
»Nu havde han endelig fattet at det ikke var nogen
Naturnødvendighed at være enten oldnordisk eller
romantisk og at det var simplere selv at sige sine
Tvivl end at lægge dem i Munden paa Gorm
Lokedyrker, rimeligere at finde Lyd før sit eget
Væsens Mystik end at raabe mod Middelalderens
Klostermure og faa det samme ekosvagt tillbage,
han selv havde sendt».
Något dylikt erfor man, när man från Marie
Grubbe kom till Niels Lyhne, det andra af
Jacobsens hufvudarbetet Och det var nog mången, som
kände sig glad därvid. Ty hur det nu är, vår tid
intresserar oss mera än andra tider. Och det är
också ganska naturligt. Hvaije diktare, som på
nämnvärdt sätt gripit in i sin tids lif, som åt sin
tids människor gifvit mer än ett blott tidsfördrif
på lediga stunder, har gjort detta genom att tala
till denna tid ett språk, som den kan förstå, genom
att lida dess lidanden, dela dess fröjder, lefva dess
lif, eller kanske också omsätta dess dunkla aningar
i en form, som låter dem i människornas själar taga
gestalt af tankar. Det är nog godt och väl, att
skalden skall tolka det eviga. Men så rent abstrakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:52 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ursamtiden/0123.html
