Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. P. Jacobsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
J. P. JACOBSEN.
ärans gyllene vagn, högt öfver vanliga dödligas
stigar. Och han säger det själf— det var sin moder
han hade att tacka för, »at der var saa højt til
Löftet i hans sjæl». Men redan i hans barndom
ser man spirorna som skulle skjuta upp och göra
vårbrodden om intet.
Hans barndom gick förbi i fantasiens gyllene
drömmar, så som barn i almänhet kunna drömma
sig in i lekar, der sagans och lektyrens hjältar äro
med och de själfva bjuda och befalla öfver
sågböckernas hela brokiga värld. Med en tolfarig
pojkes hela brådmogna och oegennyttiga lidelse
hade han förälskat sig i en tant, en ung 28-årig
skönhet. Hon dog i lungsot, och det var då, ban
för första gången vaknade till tvifvel på den störa
underbara Gud, som dittils hade herskat i hans
verld. Ty han hade bedt till Guden, bedt honom
om undret i skälfvande tro, bedt, att hon skulle få
lefva. Han hade hört, att Gud hörer bön, och nu
sade han sig själf i barnsligt trots, att det fans
ingen Gud hvarken i himmel eller på jord, och
han erfor en med rysningar blandad glädje vid
tanken, att när andra vände sin fot till kyrkan
eller lyfte sin själ i bön, var han den ende, »som
ej knäppte sina händer, som nekade Gud sin
hyll-ning.
Och detta är ett mycket riktigt drag af
författaren. Där det religiösa tviflet finnes, där har
det ofta vaknat långt förr, än man vanligen tror.
Låt vara, att detta — vid 12 år — var barnslighet.
Låt vara, att det hann glömmas bort, innan en
mognare ålders reflexion kunde bemäktiga sig det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
