Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. P. Jacobsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. P. JACOBSEN.
111
När sedan tviflet fullkomligt blef lefvande hos
Lyhne, då var det dock blott en växt, som hade
sin rot i detta frö. Ty orsakslöst finnes intet inom
människan.
Men åren gingo, och Niels Lyhne kora till
Köpenhamn som student. Han kom midt in i en
stark jäsningsperiod. Det var förunderligt lockande
att höra andra med klara ord uttala alt, som i
aningsfull, tyst förbidan legat inom honom själf
och aldrig helt vågat stiga fram i dagsljuset. Man
vet, att Jacobsen här genom en anakronism —
Lyhne dör ju i kriget 64 — tecknat någon af de
kretsar, som under hans egen studenttid mottogs
och hänfördes af de idé^r, hvilkas förnämsta
målsman inom Danmark Georg Brandes varit. Och det
är hänförande skildradt detta ungdomens
vaknande mod att kasta sig öfver all världens frågor,
dess håg att tillegna sig alt, dess jublande
öfvertygelse, att »det är lika skönt att lära som att
lefva».
Men hos Lyhne var det dock mest fantasin,
som tog fart och växte. Arbetet, som borde hafva
kommit till och gifvit det anade stadga, fångat
inbillningens foster, gifvit dem värklighet, som
värklighet kunde få, hållit dem kvar och jagat de
öfriga bort, arbetet uteblef, och i ett oarbetadt,
löftesrikt kaos låg hans inre. Han gaf sig själf löften,
men han höll dem ej. Han drömde sig diktare,
men han diktade ej. Han gjorde utkast och planer,
men fullbordade ej. Han svärmade och drömde,
men älskade ej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
