Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holger Drachmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du er naturmagt halvt og halvt en Månd,
Og da har endnu ikke enet begge.
B. Björnson.
När man läser Drachmann, har man intrycket
af en naturmakt. Man läser hvar dikt för sig,
och man hänryckes vanligen, tröttnar någon gång,
när hans underbara öfverflöd på stämning och hans
svällande känslokraft får något, som nästan
förefaller en nutidens läsare främmande. Man
beundrar skalden i ett poem på två sidor, framkastadt
med en innerlighetens centrala kraft eller en
lidelsens obändiga våldsamhet, som är hänryckande.
Man bäres på melodien i hans vers, man liksom
låter vagga sig in i hans prosas böljande rytmer,
man blir betagen af hans ständigt unga käckhet^
man tror på honom på hvarje särskild punkt. Man
står rent af under inflytandet af en förtrollning.
Men har man så volym för volym läst igenom alt,
hvad han skrifvit, jämför man för eftertanken alla
dessa mångartade försök i de mest skilda arter af
skaldskap, då frågar man sig ovilkorligen: står det
en man bakom ordet? Ar det en personlighet, en
efter utveckling letande personlighet, som i dessa
böcker kastat ned frukterna af hvad han i lifvet
för egen del funnit? Fins det en enhet i denna
heterogena massa, en tråd, som genom labyrinten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
