- Project Runeberg -  Ur samtiden. Literaturstudier /
129

(1883) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam With: Ida Falander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holger Drachmann

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

129 HOLGER DRACHMANN.



rytmer så växlande, som hafvet i olika väderlek,
detta haf, som först och sist väckt diktarens kärlek.
Ty det är hafvet, som lärt Drachmann att dikta.
Det har blifvit sagdt förr, men om man därför
underläte att säga det, kunde man aldrig gifva ens
en föreställning om Drachmann. Det var hafvet,
han målade, när han ville vara målare. Det var
om hafvet han diktade, när han blef skald. Tänk
på Bölgernes sang, där vågorna blifva till
naturväsen, som ana menniskan, »hvilken higed
beständig, gik aldrig tilbage. — Vi aned, vi öjned hans
slægt med os», sjunga böljorna. Eller Kan du
for-Mare mig hav7 denna dikt om hafvets eget väsen,
diktad af en, hvilken känner sig som barn af de lätt
flytande, starka böljor, som gå öfver ett stort djup.
Eller dikterna från Italien, från haf och land, dessa
yppiga, sydländska, glödande dikter där lidelsen på
ett egendomligt sätt flyter tillsammans med känslan
för naturen. Svärmeri vet man ej af.

Drachmann är ovanligt djärf, understundom
nästan barnsligt utmanande djärf. Det är honom
en fröjd att säga ting, som han vet skola låta illa
i mångas öron. Men till och med vid sådana
tillfällen bäres han af ett slags käck stämning, som
låter honom vistas »ovenover Skyerne, hvor Himlen
alltid er blaa». Det är sällan ro i detta underligt
öfversvallande skalderus, som griper en, när man läser
Drachmanns lyrik. Det sjuder ett kraftigt rinnande
blod i hans sångmös ådror; där är en åtrå, som aldrig
blyges för att à la Byron blotta sitt eget väsen af
naturdrift och frisk sinlighet. Där fins också något af
den helleniska lifsglädjen,som man påstår vid
kristen-Liter. karaktäristiker. 9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ursamtiden/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free