Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holger Drachmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
HOLGER DRACHMANN.
vet där som annanstädes kommer med stor sorg
eller våldsam glädje, eller när det lugnt och
omärkligt glider fram som utefter en jämn väg. Vi se
för oss hela det stora slagsmålet på kyrkheden,
som af brytes af klockaren och det lilla barnet, som
frågar, om »de store Drenge ere uartige». Vi lära
känna hela detta mödosamma lif, detta tunga
arbete, dessa .faror, som ge’ sinnet vidd och modet
spänstighet, denna sega ihärdighet, som mången
skald förr ej vågat sig på, emedan den sett ut som
ett alt för tungt gods för att passa i dikten, vi fa
vara med om en bröllopsglädje så äkta, som när
»den store björn» seglar hem med sin lilla Stine,
och vi fa också stå i stugan hos honom, när han
drages med den sista tunga mödan, när
novemberregnet slår där ute på rutan, hustrun har stannat
klockan, för att det skall vara tyst i stugan, och
hon själf läser för det stora barnet där i sängen ur
den stora boken med spännena.
Drachmann har förstått, hur tyst detta lif lefves,
hur rikt det är, hur enkelt det gifver sig uttryck,
och hur starkt i lifvets stora ögonblick tystnaden
talar. Derför är han här skald, mer till och med
än i sina mest konstmässiga rytmer. Ty här har
han en innerlighet, som låter en förstå, att han
aldrig varit så nära att finna sin egen personlighet,
som när han så enkelt och gripande skildrade dessa
hafvets arbetare.
Drachmann har på sista tiden, som nämdt,
uppträdt som dramatisk författare. Hans sista stycke
känner allmänheten ännu icke, och man vet%ej,
hvad däraf kan blifva. Mer än om de flesta, gäller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
