Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181 AUGUST STRINDBERG.
Dramat har kommit till allmänheten i två
omarbetningar, en på prosa, den äldre, som dock
var den, hvilken blef antagen till spelning, en
omarbetad, delvis på vers, som försedd med ett
efterspel utkom i bokform, blef föga läst och förlåtligt
nog äfven föga förstådd.
Jag säger förlåtligt nog öch skall längre fram
vid påpekandet af skiljaktigheten mellan de båda
upplagorna söka motivera detta.
På ett egendomligt sätt har Strindberg
begagnat sig af den historiska omklädnaden för att få
rum för de tankar, han ville tolka. Men trots ett
och annat faktiskt våld mot de historiska
händelserna, har han dock gifvit oss en bild af
reformationstiden, man får verkligen en idé om denna
oro-fylda jäsningsperiod i och genom dikten. Ett och
annat faktum må vara något godtyckligt
behandladt, men de principer, som då stredo om
herraväldet öfver världen, som ännu strida, och som
kanske alltid skola strida därom, blifva lefvande
för öss i och genom sina kraftfullt framstälda
representanter.
Det djärfvaste greppet är, att Strindberg utfylt
en lucka i uppfattningen af Olaus Petris karakter.
Hypotesen är ej bekräftad af den historiska
forskningen, må så vara, men den har åtminstone den
förtjänsten att gifva en förklaring öfver hvad den
vill förklara. Jag menar här Mäster Olofs bekanta
förhållande till den mot Gustaf föranstaltade
sammansvärjningen. Motivet härtill finnes i den
ypperliga scen i tredje akten, där adelsmannen delgifver
Olof Vesterås’ riksdagsbeslut och talar om de olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
