Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST STRINDBERG.
185
uppgift ligger en större, som också skall lösas, att
därför den, som är apostel nu, i sin tur skall vika
för en mäktigare, och att de världsomskapande
tankarna behöfva tid för att skjuta växt. Deras
första uppspirande skott kunna mejas af, men rötterna
gå blott allt djupare i jorden, tills stammen skjuter
upp, som blir till ett väldigt träd. Olof var en
sådan där liten apostel som ej såg längre än till
det värk, han själf hade att utföra. Gerdt har i
sitt bröst något af alla tiders framtidssiande andar.
Han var en af utposterna, som Ibsen kallar dem i
»En Folkefiende.»
Förhållandet mellan Olof och hans mor är
tecknadt med särskild finhet, kanske dock bäst i
den senare upplagan. Det är i sakristian, innan
Olof skall upp och predika för folket, som modern
får veta, att hennes son är lutheran. Och som
Olof säger till Christina: »hon älskade mig så högt,
att hon endast kunde banna. Låt aldrig din kärlek
blifva så stor.» Detta är Olofs hårdaste prof, och
utmärkt är i den nyssnämda scenen motsatsen
mellan modern, som till följd af sin uppfattning
nästan förbannar sonen, när han vågar sitt lif för
den nya läran, medan Christina just då lär sig att
tro på honom, fast hon ej kan förstå. Hon frågar
också: »Det är en stor och rättfärdig sak, du skall
tala för?»
Olof.
Du vet icke?
Christina.
Jajr vet blott, att den är större än kärleken till din
mor. Är den?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
