Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST STRINDBERG.
191
lika hätska som orättvisa. Han har i djupaste
mått erfarit olyckan att i ett litet samhälle hafva
vågat kasta fram idéer, som ej stämde med, hvad
pluraliteten tänkte. Pluraliteten slår alltid,
och man må vara hur viss som hälst, att man har
rätt, det är ej godt att bibehålla sinnets jämvigt,
när man jämförelsevis står ensam. Strindberg har
i »Det nya riket» begagnat sig af det ingalunda
ädla sättet att slå igen helt enkelt. Men skall
galet vara, så erkänner jag, att jag har mera
sympati för den ensamme, som slår de många, än för
de många, som i klump kasta sig öfver den
ensamme.
Och dock — den, som har känt en flägt af
den ande, som bjuder att säga människorna
sanningar, borde aldrig hafva skrifvit »Nya riket.»
Eller rättare, när han skref den, borde han hafva
glömt, hvad som rörde endast honom själf. Dess
satiriska skildringar flöda af kvickhet. Hvem nekar
det? Tonen och stilen tillhöra den s. k.
amerikanska humorn, och Strindberg har vetat, att med
bibehållande af full själfständighet täfla med sina
förebilder. Hela stycket Illusionernas dagar är ju
skrifvet ej blott med kraft, utan äfven med värma.
Nog är det berättigadt att skämta litet med
Svenska folket, sådant det förekommer vid festmiddagar,
järnvägsinvigningar, dödliga frånfällen och i
retoriska vändningar. Vår Nationela bildningsanstalts
franska repertoar har värkligen också sina löjliga
sidor, som det väl knappast är något helgerån att
gyckla med, och hvad angår Våra Idealister och
d.et som skrifvits om svenska akademien i Så går
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
