Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Ch. Edgren f. Leffler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
, A. CH. EDGREN, F. LEFFLER. 211
som hälst, och Arla blir lika dogmatisk i sin nya
tro, som hon var det i den gamla.
Hela det följande är blott en undersökning af,
om det är möjligt för en kvinna — eller rättare
om det var möjligt för Arla — att blifva lycklig i
detta slags förhållande. Hon älskar Berndtson, men
denne är en för kritisk och ideelt anlagd natur för
att vara nöjd med att blifva föremål för afguderi.
Och han finner att han egentligen älskat Arla mer,
när han trodde henne oåtkomlig, än sedan hon
blifvit hans. Därtill kommer att han är svartsjuk
på hennes föregående och på ett oädelt sätt
förebrår henne, att hon ej kan glömma sina barn. De
komma hem, och nu uppstå alla dessa oundvikliga
slitningar mellan Arias känslor som maka och som
mor. Berndtson förstår ej detta. Han vill ej veta
af att — en människa må hafva hängifvit sig
aldrig så helt åt något nytt — det dock alltid
måste finnas någon vrå inom henne, där det gamla
lefver kvar. Ty det, som växt in med vårt väsen,
kan långsamt utplånas, men aldrig häftigt ryckas bort.
Det fins kanske också mycket, som aldrig kan ryckas
bort. Vändpunkten inträffar vid Arias förste mans
död. Då vill Berndtson resa ut igen för att få
arbeta i 10. Han ber Arla följa sig, och hon
svarar: »Kan jag lemna mina barn?» Då reser han
ensam. Båda känna, att de ej längre äro något för
hvarandra. Han lofvade att komma åter om någon
tid, men ingen hoppades mycket af detta
återseende. »Det förflutna var dödt — hvad framtiden
kunde bygga upp, var osäkert».
Fru Edgren har här skildrat ett äktenskap,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
