Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. U. Bååth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
A. U. BÅÅTH.
vaknar, då ser han på sina produkter och gör en
inventarieförteckning i sin portfölj. På en bundt
skrifver han Tegnér, på en annan Runeberg, på
en tredje Heine, på en fjärde Byron. Allt efter
omständigheterna. Och är han klok, anställer han
så en munter autodafé på de stulna varorna och
ser sedan efter, om han ej kan finna tillräckligt
inom sig själf. Därefter böljar det egentliga
själf-ständighetsarbetet. Man når aldrig originaliteten
med ens. Det kan i början komma att födas många
underliga öfvergångsformer, andra intryck komma
från annan lektyr och blanda sig med, hvad man
själf upplefvat och tänkt. Men den, som är mäktig
af detta slags arbete, är på den rätta vägen, om ej att
blifva ett geni, så dock att såsom talang blifva gedigen.
Bååth har gått denna väg. Han har haft sin
Tegnérsperiod och sin Runebergsperiod, ehuru han
ej lemnat den offentligheten i våld, och han har
haft så mycket svårare att slå sig fram, som .han
efter denna tid ej lämnat versen åt sitt öde och
kastat sig på prosan, utan sökt att skrifva lyrik
med bibehållen originalitet.
Man behöfver just ej läsa mycket af den
samtida versproduktionen i vårt land för att se, hur
andefattig den i allmänhet är. Man känner igen
den ene på den andre. Man känner igen
tankarna och man känner igen formen. Får
man höra de två första verserna i en fyraradig
strof, kan man ibland nästan fylla i de två följande
själf. Det är ungefär som vid vissa orkestergångar,
där man efter ett par toner känner det följande,
emedan kompositören begagnat ett gammalt skema.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
