Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Magnus Lindh blef »den siste af sin ätt».
Han synes väl ha varit intresserad af förlagsrörelsen,
men — han hade mer af en rik mans fel än af en
arbetsam mans förtjenster.
»En lefnadsbroder jag i honom funnit,
en själlös kropp, en tjock och fet och stor»,
tecknar honom C. J. Lénström från ett besök i Örebro
1840, och umgänget i familjen fann Lénström icke
heller riktigt »comme il faut». Rikedom ensam skapar
icke lycka.
Slag i slag inträffade dödsfall i familjen. Först
dog P. M. Lindhs broder, så hans hustru; han gifte
fort om sig, men så dog han sjelf, nära samtidigt
hans gamla mor. Åren 1843—45 lefde firman nästan
i upplösning, under ideligt kif och rättegång mellan
delegarne, P. M. Lindhs enka och P. M. Lindhs
svåger; hvardera antog sin disponent för firman.
Ändtligen mäklades fred, svågern köpte ut enkan och
antog till firmans disponent Abraham Bohlin.
I 23 år fortlefde firman N. M. Lindh under sin
nye chef. Bohlin var mycket nervös i sin verksamhet,
men han var en arbetsmyra och en intelligent man.
Mera litterat än förr blef firman, men icke mera rik,
än i Nils Magnus’ dagar. Men vackra namn kommo på
förlagsförteckningen under Bohlins ledning: Atterbom,
B. E. Malmström, Runeberg, Fahlcrantz, Bottiger
må tjena som exempel; landtbruksskrifterna fmgo
genom Nathorst, Nonnen och Bergelin en vacker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
