Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
musklernas spänning upphörde, och då jag vaknade
till besinning, stod jag på trottoaren bredvid,
uppdragen ur folkmassorna, hvilka fortfarande, jämrande och
skrikande, pressades mot hvarandra.
Jag såg mig omkring efter min räddare — men
han hade försvunnit utan att ens få mottaga ett tack,
och jag har aldrig återsett honom.
Jag vet ej huru jag kom hem, och jag har
endast ett oredigt minne af de första timmarne efter
denna förfärliga själsångest. Liksom i en dröm ser
jag ur detta minne framskymta mina små flickor,
som gråtande famna mig, och min mors kära,
darrande hand, som smekande far öfver min panna.
* Men annars minnes jag ingenting mer än en
sönderslitande sinnesskakning, som kom mig att i flere
timmar snyfta likt ett barn . . .
Men när jag riktigt återkommit till mig sjelf,
kände jag att jag fått en lexa, som jag aldrig skall
glömma.
Jag vet nu, att det icke finnes något obetydligt
eller ovigtigt i det andliga lifvet — liksom det endast
kommer an på vår inskränkthet att vi kalla vissa
företeelser inom naturen obetydliga, derför att de te
sig små för våra grofva sinnen. Hvem fäster någon
vigt vid, om man säger eller icke säger ett vänligt
ord åt en försupen, illa luktande trashank, som i
en timmas tid plågat sina grannar med
bränvins-ångor? Och dock var det detta lilla ord, denna flyk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
