Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin mors tankar under de sista veckorna. Elisabet
hade fått ett anbud, eller åtminstone var det alldeles
tydligt, att hon skulle få ett sådant, för öfrigt ett
mycket godt och antagligt. Det var en ung ingeniör
Axelsson, belefvad, med lofvande framtid och ganska
förmögen, som uppvaktade henne på det mest
otvetydiga sätt. Men Elisabet var så besynnerlig. Den
ena gången kunde man tro, att hon tyckte om honom,
den andra att hon inte brydde sig om honom det
allra ringaste. Som nu i qväll! Hon hade dansat
med honom tre, fyra danser, men på hemvägen, då
han * följde dem ett stycke, skyndar hon fram till sm
far och låter herr Axelsson bli moderns kavaljer.
»Ja inte var det godt att bli klok på den flickan»,
instämde grosshandlarn, lade bort tidningen, och släckte
ljuset, ty nu var han verkligen ordentligt sömnig. Några
minuter efteråt släckte också hans fru sitt, och om
en stund fanns det ingen mera vaken i hela våningen.
Klockorna knäppte och tiden led. Plötsligt ljöd
ett skarpt skri genom rummen. Bara, snabba fotter
flögo öfver det hala salsgolfvet. Sängkammardörren
rycktes upp, och då föräldrarna yrvakna reste sig,
sågo de framför sig Elisabeth i sin långa nattdrägt,
dödsblek, och skälfvande.
»De vill1 mörda mig! De vill’ mörda mig!»
Grosshandlarn rusade upp och ut. Alla dörrar
stodo på vid gafvel, och inifrån kabinettet, der
Elisabet legat, trängde ett häftigt buller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
