Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hedningarne helt enkelt vägrade att tänka öfver denna
motsägelse; den var för dem ett mysterium, hvari
det vore förmätet att intränga. Gudarnes privatmoral
är deras ensak: den begripa vi icke. Men vi veta,
att de helgat våra sedebud och äro väktare öfver
lagarne, som sammanhålla menniskornas samhällen.
Det är oss nog.
Man antager, att den stora mängden af troende
greker och romare med dessa och liknande skäl, som
räcktes dem af den sedliga sjelfbevarelseinstinkten,
afvärjde från sig det förderf, som följdrigtigt dragna
slutsatser ur myterna skulle tillfogat dem. På samma
sätt afvärja ju fromme lutheraner den förvildning,
som skulle drabba deras gudsåskådning, deras
moralbegrepp och deras känslolif från den kyrkligt-lutherska
mening, att Gud dömt till eviga pinor, till djefvulens
eviga offer, själarna i de barn, som dött utan döpelse.
Det är ett mysterium, säga de fromma, som vi icke
begripa; men vi tro likväl, att Gud är den allgode
barmhertige fader, som vår herre Kristus förkunnat
oss; att han är den Gud, som vill, att alla menniskor
skola frälsta varda, och den Gud, för hvars vilja allt
till slut måste böja sig.
Det fanns emellertid tänkande hedningar, som
voro öfvertygade om myternas skadlighet för det
sedliga lifvet och derför kände sig förpligtade till kamp
mot den faderneärfda tron. Bland dem romaren
Lu-kretius och greken Lukianos.
Ur skilda portföljer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
