Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än Voltaire. Denne var redan i sin lifstid föremål
för allmän uppmärksamhet, för dödligt hat eller
gränslös beundran. Lukianos deremot vardt snart förgäten.
Hans skrifter och hans personlighet omtalas, så vidt
jag vet, aldrig af samtida författare eller af dem, som
lefde i de nästa mansåldrarne efter honom. Det råd
han lät Momus gifva Jupiter, att låtsa som om
ingenting händt, tillämpades af tiden på hans egen
verksamhet. Man låtsade icke om den. Hans sträfvan
hade varit företrädesvis negativ; han hade velat störta
hedendomen, icke reformera honom. Men den gamla
hedendomens reformation var redan i hans tid och
sedermera länge derefter dagens lösen, det ifriga
glödande sträfvandet hos tidens framstående andar. Han,
Lukianos, ansåg en sådan reformation omöjlig, om
hon skulle ske på myternas grundval, med
bibehållande af de i hans ögon oförnuftiga, ja hädiska
gudasagorna. De andre af tidens och litteraturens
målsmän på filosofiens och religionens område ansågo
tvärtom myternas bibehållande för nödvändigt, och
de gjorde det dels af välförstådda praktiska skäl, för
att den religiösa utvecklingen skulle kunna fortgå
organiskt, utan vådliga afbrott och skakande
rubbningar, dels äfven emedan de trodde att myterna under
det brokiga skalet dolde djupa sanningar, väl värda
att taga vara på, samt emedan de hoppades, att man
genom deras allegoriska förklaring kunde göra dem
icke blott oskadliga för moralen, utan uppbyggliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
