Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och andra höllo i händerna gudinnans nipperskrin,
för att pantomimiskt smycka henne med guld och
juveler.
Emellertid — så varmt, så lidelsefullt Lukianos
kämpade sin ensamma strid för hvad han ansåg vara
förnuftets och sanningens sak, låter det sig icke
neka, att hans flesta skrifter göra ett kyligt intryck.
Orsaken härtill är den, att han icke skiljer mellan
menniskornas religiösa behof och de tillfälliga former
hvari dessa behof få sitt uttryck. Det ser stundom
ut som om han ville utdöma de förre tillika med de
senare. Allt för ofta upptager han de djupaste
frågor till behandling, men endast för att uppvisa det
otillfredsställande och det motsägande i det sätt,
hvarpå de hitintills inom religionens område blifvit lösta,
men aldrig för att uttala ens en aning eller ett hopp
om, att de skola på bättre sätt lösas. Hans hat till
vidskepelsen gör honom till ensidig bedömare af alla
religiösa fenomen. Hvarlielst han finner en tro, som
utan tillräckliga förståndsgrunder kan varda till en
innerlig och oöfvervinnelig öfvertygelse, der ser han
ingenting annat än en dårskap, ett svärmeri, som kan
varda farligt för mensklighetens sak. Om sina egna
religiösa meningar talar han aldrig; men sitt ideal af
menniska har han deremot med värma skildrat i
lef-nadsteckningen öfver sin vän och lärare, filosofen
Demonax. Detta hans ideal kan sammanfattas i
följande ord: var menniskovänlig och glad! Der tve-
Ur skilda portf öljer. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
