Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mindre byggt sig ett stenhus, som ansågs ganska
prydligt och låg der Bolinderska verkstaden nu bär
vittne om betydelsen af vår tids storslöjd.
Han satt i lifligt samspråk med sina gäster, andra
förnämliga Kungsholmsborgare, såsom garfvarne Erik
Zethelius, Anders Åkerman, Olof Beckman, Jonas
Rahm och Carl Degerman, saffiansfabrikören
Christoffer Eichhorn och linnefärgaren Christian
Fehr-man.
»Godt bleköl, det här!» anmärkte kyrkovärden,
ålderman Rahm och smackade med välbehag innan
han åter stack kritpipans skaft mellan läpparne.
»Låter dricka sig», menade värden, »men nu skar
vi smaka på Lars Jacobssons starköl, som redan
börjar få behöflig ålder.»
»Det kommer ändå inte upp mot vårt hembrygda,
men efter slottskansliets publikation 1741 få vi akta
oss för oloflig hembrygd», sade mäster Beckman. »Det
är ett ingrepp i våra fri- och rättigheter som vällofliga
borgare, fastän det nog inte han nekas, att höga
myndigheten annars varit gunstig mot Kungsholmen, först
och främst genom kungliga förordningen om friheter
för allehanda handtverkare som vilja sätta sig ned
här och så med privilegierna för de många fabrikerna,
som göra holmen så liflig. Vore det inte så dåliga
tider, hade vi intet skäl att klaga.»
»Ja ha, och så de många eldsvådorna», tilläde
kyrkovärden Åkerman. »Underligt är, att det så ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
