Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, hvar är jungfru Märta?» sporde Christoffer
Eichhorn och syntes mycket intresserad samt vände
sig till Wiedeman sjelf.
»Hvad vet jag?» svarade värden något snäft. »Märta
har sitt hufvud för sig, och efter salig hustru mins
död, är det inte godt att hålla reda på flickan. Det
är en besynnerlig tid, skall jag säga, vi lefva uti.
Barnen tro sig lika kloka som föräldrarna. Annat
var det i vår ungdom.»
Johan Wiedeman suckade och tog sig en dugtig
klunk bleköl.
»Åh, käre Wiedeman», sade saffiansfabrikören,
»Märta är en rar flicka, men, ser du, hon är allt
något för mer än våra vanliga garfvardöttrar. Hon
har väl heller inte förgäfves vistats långa tider på
Catharineborg här hos hennes höggrefliga nåde.»
»Ja-a», medgaf värden och tog en dryg min på
sig, »det Ehrenpreusska huset är ett förnämt hus, och
sommarpalatset en utmärkt egendom.»
»Det är förnämligare, synes mig», förklarade
Jonas Rahm, »än sjelfva den kostbara lustträdgården
vid Trädgårdsgatan. Annorlunda var det så länge
Jungens glasbruk låg vid gamla bron, efter hvad
jag hört af gamla personer. Det grefliga
Ehrenpreusska herrskapet vistas ju nu livar enda sommar
på Catharineborg för att njuta landtluft. Det skall,
Gud bevars, vara så nyttigt för de förnäma, fastän
vi borgare här på holmen inte behöfva annan luft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
