Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fred. Så gick det alltid, då Wiedeman gjorde något
försök i det afseendet.
Sedan Hans Berg druckit några klunkar öl och
torkat munnen med afvigsidan af handen, ansåg han
sig böra förklara, hvarför han kommit inrusande så
der oförmodadt.
»Se, jag hade varit bort till Jaktvarfvet för att
tala med löjtnanten. Mästaren vet nog om hvad.
Och så gick jag helt beskedligt Handtverkaregatan
utför, då jag tyckte, att någon liksom följde tätt efter
mig. Det var redan mörkt, och ännu ha vi här på
Kungsholmen inte så många lyktor.. .»
»Nej, det är både synd och skam!» utropade
färgar Fehrman. »Det är nu flere år sedan konglig
majestäts förordning utkom angående lanternor eller
lysande lyktors inrättande, men ännu ha husvärdar
och hyresgäster inte kommit riktigt öfver ens här i
församlingen. Vi som äro husvärdar ha nog skaffat
lyktor, men hyresgästerna vilja inte draga försorg om
underhållet.»
»Bror Fehrman behagade erinra sig, att vi nu äro
snart i slutet af mars, och kongliga förordningen af den
12 januari 1749 stadgar, att gatulyktorna inte behöfva
lysa under annan tid af året än från den 20 september
till den 15 mars. Det är väl inte underligt då, att vi i
afton inte ha några lyktor alls... Skål, bror Fehrman!»
Det var garfvar Beckman, som gjorde den
anmärkningen, men verkgesällen förklarade, att en lykta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
