Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på den vackra sommareftermiddagen ut i fria naturen.
Så många och vackra än trädgårdarne voro, räckte
de ej till, tyckte ungdomen. Dessa lustgårdar voro
ej heller vanligtvis tillgängliga för andra än sina egare
och deras gäster, hvaremot hela Stadshagen var öppen
för hvem som helst och användes flitigt på söndagarne
till lustpartier i det gröna, fastän hagen för öfrigt icke
hade något godt namn om sig.
»Här är ljufligt och rätt agreabelt », sade jungfru
Mario, en liten fm person, dotter till
repslagarålder-mannen Gottfried Mario vid Handtverkaregatan, under
det hon slog sig ned i gräset med sina unga väninnor,
döttrar till handtverkare och småhandlande.
I flickornas sällskap befunno sig några unga män,
såsom ett par nyss blifna borgare samt några
handels-biträden, en bokhållare och en ritare vid glasbruket.
Alla voro glada och språksamma, och de unga
männen föreslogo, att sällskapet skulle begifva sig till
något af värdshusen i granskapet, antingen ned till
Mälarstranden, der Rolamshåf eller Rålambens Hoff var
beläget, eller åt motsatt håll, till Carlbergsviken, och
roa sig på Förderfvet, som var ett mycket bekant
förfriskningsställe.
Flickorna hade kanske icke något emot att låta
bjuda sig på färsköl och gräddvofflor och föraktade
visst icke ett litet glas Frontignan eller »Frontinjack»,
som det franska muskatvinet vanligen kallades, men
de voro ärbara borgardöttrar, som måste taga sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
