Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delsman Schröder anlagda stora trädgården, sågo
de en ung man komma klifvande med väldiga steg
från det lilla torpet, som låg invid berget, mellan
Hornsberg och värdshuset Förderfvet. Han gick med
nedböjdt hufvud och tycktes försänkt i djupa tankar.
Då den glada Lisa Mario fick sigte på denna figur,
hvilken onekligen såg något besynnerlig ut med sin
väldiga, framåtlutande kroppsmassa, de långa,
slängande armarne och det stora, nedböjda hufvudet,
utropade hon i sin mest uppsluppna ton:
»Nej se Hans Berg! Den ska’ vi ha roligt med.
Hvad säga ni flickor, om vi skulle låta honom ro oss
i största båten? I den packa vi oss tillsammans så
många som möjligtvis få rum, och så skall vi ställa
till raljeri med munsiör Berg.»
Det voro flickorna med om, och karlarne hade
heller ingenting emot att roa sig på den klumpige och
dumme, fastän genomhederlige garfvargesällens
bekostnad.
Det var endast en i sällskapet, som plötsligt fick
en mulen uppsyn, och det var venetianaren, hvilken
hastigt upphörde med sitt älskvärda pladder och
kastade ursinniga blickar på den unge jätten. Men det
märkte icke Lisa eller det brydde hon sig icke om.
»Munsiör Berg!» ropade hon och vinkade åt
verkgesällen, under det de öfriga flickorna instämde i ropet.
Hans Berg såg plötsligt upp och då han
varse-blef det stojande sällskapet, ville han vända om och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
