Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låtit sig till något så pass handtverksmessigt som att
måla ett ornament eller bestryka en statys läppar
med rödfärg, men till grund för en dylik invändning
ligger väl den uppfattning, som vår tid har af den
skarpa skilnaden mellan konsten och
konsthandtver-ket — en skilnad, som antiken icke kände.
Den vanliga åsigten är dock, att circumlitio
betecknat ett förfaringssätt, som den romerske
arkitekten Vitruvius omtalar såsom brukligt. Han
nämner på ett ställe, att man plägade ingnida
marmorstatyernas nakna delar med smält vax. Nu har man
antagit, att vaxet varit blandadt med färg, och för
denna mening finnes det onekligen mycket, som talar.
Det vax, som begagnades vid en dylik ingnidning, var
såsom Vitruvius nämner det s. k. puniska d. v. s.
ett vax, från hvilket man genom en särskild
behandling aflägsnat just den gula vaxtonen, så att endast
en klar, fullkomligt ofärgad massa återstod. Detta
vax kan således ej gerna hafva tjenat till att ge
marmorn en varmare ton, enär det just var denna
varma ton, som det puniska vaxet saknade.
Der-emot förefaller ett dylikt sjelf färglöst ämne
förträffligt hafva lämpat sig såsom den neutrala bakgrunden
för olika färger. Vid det antika tafvelmåleriet
spelade såsom vi veta vaxet ungefär samma roll som
oljan inom det moderna, d. v. s. färgerna blandades
med vax, hvarefter den vaxbehandlade färgen brändes
in. Det ligger derför icke något orimligt i att antaga,
Ur skilda portföljer. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
