Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänkas, att man framhållit marmorns hvithet, om
denna sedermera dolts genom en annan färg, låt
vara att denna varit transparent. Men äfven detta
bevis störtar eller förlorar mycket af sin beviskraft
derpå, att man verkligen funnit statyer af parisk
marmor, som haft äfven karnationen tydligt angifven
t. o. m. med pastös färg. Ungefär på samma sätt
förhåller det sig med andra bevis, som man i den
antika litteraturen trott sig finna för den omålade
marmorns användande inom den grekiska plastiken.
Någon säker ledning kunna vi således på denna
väg icke få.
Att de antika skulpturverken ej redan från
början lemnat forskningen ett fullt tillräckligt material
för besvarandet af frågan, beror på en serie af
missgynnande omständigheter.
Som bekant blefyo de antika konstverken nästan
systematiskt förstörda under medeltiden. »Under
århundraden — säger Gregorovius — var Rom liksom
en stor kalkugn, i hvilken man inkastade den
kostligaste marmor för att bränna denna till kalk.» De
konstverk, som ofvan jord genomgått medeltidens
skärseld, äro således ej många. Då den berömde
humanisten Poggio i sin skrift De Varietate Fortunæ,
författad omkring 1431, omtalar Roms konstskatter,
känner han endast en bronsstaty och fem
marmorstatyer. Väl är det nästan säkert, att denna summa
är allt för låg, men i det hela tyckes gotikens och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
