Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gräfningar på Akropolis ett manligt hufvud med
synnerligen kraftigt angifven färg. I det ögonblick fyndet
skedde — heter det redan i fyndberättelsen — »voro
dessa färger af en sällspord liflighet och friskhet, men
olyckligtvis hafva de redan förbleknat genom beröring
med luften, och man kan ej tvifla på, att de slutligen
skola alldeles försvinna».
I följd af denna tendens hos färgen att lätt
utplånas är det ej ovanligt, att ett arbete, som vid en
äldre undersökning förklaras hafva bevarat tydliga
färgspår, vid en senare icke längre företer några
dylika. Så t. ex. företog den utmärkte konstarkeologen
Conze, hvars iakttagelseförmåga och sanningskärlek
naturligen ingen kan betvifla, år 1860 en undersökning
af en beotisk, inom konsthistorien välkänd grafrelief,
som enligt inskriften förfärdigats af Alxenor från
Naxos, och vid detta tillfälle iakttog han fullt bestämda
färgrester, men då reliefen 1878 underkastades en
förnyad undersökning af Körte, kunde dessa rester ej
längre varseblifvas.
Ofta har äfven mekaniskt våld bidragit till detta
förstörelsearbete, och det lider väl knappt något tvifvel,
att ofta upprepade gipsafgjutningar sluta med att
utplåna den färg, som möjligen funnits. Om t. ex.
Partenonrelieferna vid deras ankomst till Brittish
Museum ännu bevarat några rester af en ursprunglig
polykromi, så måste dessa tydligen hafva gått all
verldens väg i följd af skulpturverkens behandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
