Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ångest, dessa minnen väcka hos henne; men efter en
stund glömmer hon allt för att lyssna till skildringarna
från sin leende barndom. Då den gamla talar om
de unga föräldrarnes kärlek till hvarandra, stiger
rodnaden högre på Veras kinder: kärlekens lycka
känner hon nog!
Det har blifvit helt tyst derinne i rummet. På
den låga stolen sitter Karin, orolig, hållande anden,
liksom rädd att väcka ett sofvande barn. Vera har
glömt hennes närvaro och försjunkit i tankar. Hon
ser sig åter i det lyckliga hemmet, älskad och
omhuldad samt utgörande föräldrarnas glädje. Men vid
sidan af denna tafla framträder snart en annan: det
är den der lille gossen — han är vacker och lik sin
far — han har klängt upp i dennes knä under lek
och ras, och han smyger sig förtroendefullt intill
honom.
Hon ser också den lilles mor, förebrående står
denna för henne — i sin kärlek och korta lycka —
sammansmältande med bilden af Veras mor.
Och dessa minnen från hennes eget hem samt
tanken på det andra, hvars lycka hon sköflat, komma
henne att plötsligt känna fasa för sig sjelf samt
väcka hos henne en förkrossande känsla af skuld
och ett mägtigt begär att godtgöra.
Äfven nu är det den äldre qvinnan, som först
bryter tystnaden: »Följ med gamla Karin bort
härifrån!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
