Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En stor råtta kilade verkligen öfver golfvet, men
vi andre sågo naturligtvis intet...
Då tog han en eldgaffel och började en vild jagt
under stolar, bord, soffor och sängar, och se, det
kom fram, inte en, utan ett halft dussin röda råttor,
stora som ekorrar, hvilka i största förskräckelse kilade
om hvarandra på golfvet.
»Se ni nu inte råttorna! Och se ni inte att de
äro röda», skrek han till, »liksom spaderna!»
Nej, vi andra kunde inte se några råttor, utan sutto
bara i största förvåning och stirrade på hvarandra ...
Han frågade intet vidare, kastade sig på soffan,
och grät förtvifladt, hvarefter han började yra.
Nu hade vi visserligen beräknat att skämtet med
korten och råttorna skulle skrämma för »dille» och
derigenom afhålla honom från punsch och annat
dylikt; men att detta skämt skulle gripa honom så
djupt som skett, hade vi icke kunnat tänka oss.
Efter en kort öfverläggning emellan oss andra
fem, beslutades att tillkalla en äldre student, vän till
oss alla, som skulle blifva läkare, och meddela honom
alltsammans.
Denne som bodde i närheten och lyckligtvis var
hemma, infann sig och följde —s hem, satt hos
honom under natten och sökte lugna honom, men
anmärkte tillika, att hvad som passerat kunde vara
ett anfall af delirium och att han måste afhålla sig
från starka drycker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
