Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urspårade - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bättre uppfostran och som genom sitt mångskiftande liv
hade lärt sig att tänka en smula självständigt - hur skulle
han kunna skiljas från en person som i andligt avseende
var tämligen jämbördig med honom? Redan av
medlidande med sig själv kunde han det inte.
Skolläraren hade en gång varit anställd vid ett
seminarium i en stad vid Volga men av ett eller annat skäl blivit
avlägsnad från skolan. Sedan hade han haft plats som
bokhållare i en läderfabrik men höll inte heller ut med det
länge. Han blev privatbibliotekarie, prövade ett par andra
sysselsättningar, tog en juridisk examen, förföll slutligen
till superi och kom till ryttmästaren. Han var stor till
växten, gick starkt framåtlutad, hade en lång spetsig näsa och
var alldeles flintskallig. Ur det magra gula ansiktet med
den kilformiga hakan blickade ett par stora, djupt
liggande, oroligt svårmodiga ögon, och mungiporna var
resignerat nerdragna. Vad han behövde för att tillfredsställa
sina levnadsbehov eller snarare sitt alkoholbegär
förtjänade han som notisjägare för lokaltidningarna. Inte sällan
fick han ända till femton rubel i veckan. Då lämnade han
pengarna åt ryttmästaren och sade:
- Nu är det nog - jag återvänder till kulturens sköte.
Ännu en vecka vill jag arbeta, sen skaffar jag mig ett nytt
kvarter och då heter det: Addio, mio caro!
- En högst lovvärd föresats, min käre Filipp! Jag kan
endast av uppriktigt hjärta prisa ditt beslut, och jag ska
inte heller bevilja dig en enda sup på hela veckan,
förkunnade ryttmästaren i sträng ton.
- Det är jag dig mycket tacksam för. Tänker du
verkligen inte... inte ge mig en droppe?
Ryttmästaren hörde i hans ord en skygg bön om
mildring av den stränga domen och sade ännu strängare:
- Inte en droppe - om du också bölar som en tjur!
- Nå, som du vill, suckade skolläraren och begav sig ut
på jakt efter notiser. En eller högst två dagar senare satt
han så alldeles maktlös och förbi, pinad av ett våldsamt
begär, i någon vrå, kastade sorgsna och bedjande blickar
på ryttmästaren och väntade i ångest och bävan på att
vännens hjärta skulle vekna. Ryttmästaren tog på sig en
sträng min och höll ironiska tal om karaktärslöshet, det
primitiva alkoholbegäret och andra ämnen som passade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
