Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urspårade - 3 - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
in på föreliggande fall. Man måste göra honom den
rättvisan att han uppriktigt hänfördes av sin roll som mentor
och sededomare - men härbärgets stamkunder förhöll sig
tämligen skeptiska gentemot hans straffpredikningar och
sade med en uttrycksfull sidoblick:
- Hör på den räven bara, så knepigt han drar sig ur
knipan! Jag sa det ju, men du ville inte höra på mig - skyll
dig själv nu.
- En äkta soldat, ers välborenhet, tänker redan på
reträtt när han marscherar framåt.
Skolläraren försökte nu stänga in sin hjärtlöse vän i
någon mörk vrå, hakade sig skälvande fast i hans smutsiga
kappa och såg honom i ansiktet med en outsägligt tragisk
blick medan han förde tungan över sina torra läppar.
- Du står inte ut längre? frågade ryttmästaren vresigt.
Skolläraren bekräftade hans förmodan med en stum
nick, varpå han lät huvudet maktlöst sjunka ner på
bröstet.
- Håll ut en dag till - det kanske går över, menade
Kuvalda.
Skolläraren skakade sorgset på huvudet med hopplös
min. Aristid Fomitj såg att vännens långa och utmärglade
gestalt skälvde av åtrå efter det älskade giftet, och han
stack handen i fickan efter pengar.
- I de flesta fall, sade han som om han försvarade sig
mot en okänd anklagare, är det fåfängt att kämpa mot
sitt öde.
Men om skolläraren verkligen hade härdat ut en hel
vecka uppstod mellan honom och Aristid Fomitj en
rörande avskedsscen, vars final vanligen utspelades på
Vavilovs krog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
