- Project Runeberg -  Urspårade och andra noveller /
28

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urspårade - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

möjligt strunt! Kan då ett helt folk dö? Det ryska folket
kan inte dö - det ljuger du... Det är också nämnt i bibeln
fast man vet inte under vilket namn... Känner du folket
alls? Vet du hurdant det är? Mäktigt är det... Hur många
byar finns det inte på jorden!... Och överallt lever
folket... det verkliga, stora folket. Och du säger att det ska
dö ut!... En människa kan dö men inte ett folk... För
Gud, som är jordens skapare och upprätthållare, behöver
folken. Amalekiterna är inte döda, de är tyskar nu eller
fransmän... Ack, du!... Ack, du!... Kan du säga varför
Gud har förbigått oss? Varför skickar han oss inga
straffdomar eller profeter? Vem ska undervisa oss?

Det låg en sällsam kraft i Tjapas ord - hån, förebråelse
och en djup tro. Han hade talat länge, och skolläraren,
som var drucken och inte hade lust att tvista, fann det
slutligen pinsamt att höra på honom. Han betraktade
gubbens skröpliga gestalt, förnam på samma gång den
förkrossande kraften i hans okonstlade ord och kände med
ens ett smärtsamt medlidande med sig själv och ett djupt
svårmod. Han skulle ha velat svara Tjapa lika kraftigt och
övertygande som denne själv hade talat, så att han inte
längre tilltalade honom i denna strängt förebrående ton
utan milt och faderligt. Och han kände hur något arbetade
och vällde i hans bröst och steg upp mot strupen på
honom - men han fann inte inom sig de kraftiga ord som
han sökte.

- Du är en förlorad människa, fortfor Tjapa, din själ
är alldeles söndersliten... och så pratar du som om du
visste allt... Det vore bättre om du teg...

- Du har rätt, Tjapa, svarade skolläraren vemodigt.
Folket är stort, och jag... jag är främmande för det... och
det är mitt livs olycka... Men låt det nu vara nog med
det... Och profeter finns det heller inte... nej! Och att jag
pratar en massa strunt - det är också sant... Det är bäst
att jag tiger hädanefter... Men tala inte så där till mig...
Ack, du vet ju inte, gubbe... du kan inte veta... inte
förstå...

Och han började gråta. Ymnigt och hejdlöst strömmade
hans tårar, och han kände sig lätt om hjärtat av att få
gråta ut.

- Du borde ge dig ut på landet bland bönderna, kraxade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:38:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urspar/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free