Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urspårade - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Och i alla fall, bror, invände skolläraren, var det
köpmän som grundade Genua, Venedig och Holland, och
Englands köpmän erövrade Indien, och våra
Strogano-var...
- Talar jag då om såna köpmän? Jag menar folk av
samma sort som Judas Petunnikov...
- Vad har de gjort dig då? frågade läraren lugnt.
- Vad för slag? Är jag då inte i livet ännu? Och om jag
lever - måste jag då inte förarga mig över de där
skurkarna som förfuskar livet och slår det i fjättrar?
- Och som bara gör sig lustiga över herr före detta
ryttmästarens och människans ädla vrede, hånade
"Avskrädet".
- Gott... jag medger att det är dumt. Som "fördetting"
måste jag helt enkelt sudda ut alla de känslor och åsikter
som jag hade förut. Det stämmer, gärna för mig... eller
vad är det, säg mig det, som ska bringa mig och er alla
ersättning för vad vi kastar ifrån oss?
- Ser du, nu talar du redan förnuftigare, sade
skolläraren uppmuntrande.
- Vi behöver andra åsikter om livet, andra känslor. Vi
behöver något... något nytt, liksom vi ju själva är något
nytt i livet...
- Helt visst behöver vi det, höll skolläraren med honom.
- Varför det? frågade "Spetsen". Gör det inte
detsamma vad man säger och tänker? Vi har inte lång tid kvar
att leva... jag är fyrti och du femti år gammal... yngre än
tretti är ingen av oss. Och till och med om man börjar vid
tjugo håller man inte ut länge med det livet.
- Jag skulle vilja veta på vilket sätt vi är något nytt,
hånade "Avskrädet". Slödder har det alltid funnits.
- Det var slödder som grundade Rom, sade skolläraren.
- Riktigt, utbrast ryttmästaren entusiastiskt. Var
Romu-lus och Remus kanske inte likadant slödder som vi? Också
vi ska, när vår tid är inne...
- Störa det allmänna lugnet och ordningen! avbröt
honom "Avskrädet" och lät höra ett självbelåtet, obehagligt,
gäckande skratt. Simtsov, diakonen och hans kamrat
"Halvannan-Taras" skrattade med. I "Meteors" oskyldiga
ögon flammade en klar eld upp, och hans ungdomliga
kinder blossade.
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
