Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urspårade - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Det stämmer, nickade Vavilov, allt det där vet jag
ju...
- Nå, och vidare! ropade den unge köpmannen.
- Vidare... jo, låt oss ingå förlikning!
- Det är verkligen roligt att ni beslutar er så hastigt.
Jag har satt upp en skrivelse till rätten, i vilken ni avstår
från era anspråk på min far. Läs igenom den och skriv
under!
Vavilov blev förskräckt och såg på sin gäst med stora
ögon. Han hade en känsla av att något ytterst obehagligt
förestod honom.
- Ursäkta... ska jag skriva under? Hur då? frågade han.
- Det är mycket enkelt, skriv bara ert förnamn och
familjenamn här... något vidare behövs inte, förklarade
Petunnikov och pekade på det ställe där han ville ha
underskriften.
- Nej... nej, vad ska det vara bra för? Så menade jag
inte... Jag bör väl först få veta vilken skadeersättning ni
betalar mig för tomten.
- Men ni behöver ju inte alls den här tomten, svarade
Petunnikov.
- Den tillhör mig väl i alla fall! utbrast Vavilov
upprörd.
- Javisst, javisst, hur mycket vill ni då ha för den då?
- Så mycket som det står i stämningen, sade Vavilov
skyggt.
- Sexhundra? Petunnikov smålog medlidsamt. Ni är
verkligen lustig.
- Men jag har rätt till det... jag kunde fordra
tvåtusen ... Jag kan framhärda i att ni ska riva ner muren ...
och det ska jag göra också. Jag har begärt alldeles för lite
i stämningen... Jaha, jag ska kräva att den rivs...
- Varsågod, gå på ni!... Kanske river vi också ner
muren ... efter tre år, när ni har fått betala tillräckligt med
rättegångskostnader. Men då öppnar vi en egen krog här
med varm mat - och då är ni såld liksom svensken vid
Poltava. Ni kommer att göra bankrutt, bäste vän, det ska
vi nog sörja för. Vi skulle redan nu ha kunnat föranstalta
om en egen matservering, men vi tyckte synd om er. Man
vill ju inte gärna så där utan vidare ta brödet ur munnen
på en ordentlig människa.
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
