Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urspårade - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han höll alltjämt på med samma samtalsämne. Min första
fru behövde tolv arsjin till en klänning, min andra
däremot bara tio ... Också maten kostar mindre...
"Halvannan-Taras" smålog förläget, vände huvudet åt
diakonen och sade sakta:
- Jag hade också en hustru en gång...
- Det kan hända vem som helst, inföll ryttmästaren.
Skrävla vidare...
- Hon var mager, fortfor "Halvannan-Taras", men hon
åt fasligt mycket... det var också det hon dog av...
- Hör på, enöga... förgiftade du henne inte? frågade
"Avskrädet" med skärpa.
- Nej... vid Gud! Hon åt för mycket stör...
- Men jag säger att du förgiftade henne, upprepade
"Avskrädet" envist.
Det var hans vana att halvt på skämt komma fram med
något orimligt påstående och sedan, utan det ringaste
bevis, upprepa det så länge att han råkade i formligt raseri.
Diakonen kom sin vän till hjälp.
- Han kunde ju inte förgifta henne - det hade han ingen
orsak till...
- Men jag håller ändå fast vid att han förgiftade henne!
kraxade "Avskrädet".
- Håll käften! ropade ryttmästaren hotande.
Ledsnaden stegrade sig småningom till ett hätskt raseri.
Han kastade ursinniga blickar på sina stallbröder, men då
han inte i deras halvrusiga ansikten fann något som kunde
ge hans raseri ny näring lät han huvudet sjunka ner mot
bröstet, satt så ett par minuter och sträckte sedan ut sig
på marken med ansiktet vänt uppåt. "Meteorn" höll sig till
gurkorna - han bet i dem med sina stora gula tänder så
att saften sprutade omkring. Martianov satt orörlig som
en bildstod i samma ställning som han hade intagit
alltifrån början och stirrade alltjämt lika dystert på den
väldiga brännvinsflaskan som redan var till hälften tömd.
Tjapa satt på marken och bearbetade ett stycke kött som
hans gamla tänder hade svårt att komma tillrätta med.
"Avskrädet" låg på magen och hostade häftigt så att hans
spensliga gestalt formligen krökte sig. De övriga - alla
tysta och dystra gestalter - satt och låg runtomkring i olika
ställningar, och hela denna hög av trasiga, i kvällsmörkret
65
5 Urspårade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
