Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urspårade - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
insvepta varelser skilde sig nästan inte alls från de
gräsbevuxna grushögar som låg runtomkring på gården. I sin
oordnade fantastiska gruppering liknade de en hop
van-skapta djur som en rå naturmakt hade frambragt till
människornas hån.
Det var en gång för längesen
en rik och adlig fru,
hon fick med ens i magen sin
ett fasligt knip, hu hu!
sjöng diakonen halvhögt i det han omfamnade "Snurran"
som log sällt emot honom. "Halvannan-Taras" lät höra
ett lystet fnitter.
Natten nalkades allt mer. På himlen tindrade stjärnorna,
och uppe på berget i staden skimrade lyktorna. Från
floden hördes ångbåtarnas långdragna melankoliska signaler.
Dörren till Vavilovs krog öppnades gnisslande. Två
mörka gestalter kom in på gården och närmade sig den kring
brännvinsflaskan lägrade gruppen.
- Super ni? frågade en rå stämma, och en arm grep
efter flaskan över huvudet på diakonen. Man hörde det
kluckande läte som uppstår när brännvin slås i ett glas.
Sedan harklade sig någon högljutt.
- Jag känner mig så beklämd om hjärtat! ropade
diakonen. Låt oss minnas de gamla tiderna, enöga... låt oss
sjunga "Vid Babylons älvar"...
- Kan han sjunga då? frågade Simtsov.
- Han ja!... Han var solist i den ärkebiskopliga
kyrkokören, min gubbe! Seså, dra på, enöga... "Vi-i-id
Ba-abylons"...
Diakonens stämma lät rå och skrovlig, medan hans vän
sjöng i pipig falsett.
I mörkret föreföll det som om det tomma huset åt
gatan hade blivit större eller flyttat sig närmare
supbröderna, vilka väckte ett dovt eko med sina dystra sånger. På
himlen rätt över huset svävade ett stort svart moln. En av
"fördettingaraa" snarkade redan, de andra var ännu inte
riktigt fulla utan fortfor antingen tigande att dricka eller
pratade halvhögt med långa pauser. De var inte vana vid
detta överflöd av mat och dryck och kände sig betryckta
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
