Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urspårade - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjönk han tillbaka igen, varvid han stötte huvudet mot
någons sida.
Under två minuter rådde en dov dyster tystnad.
Därefter urskildes viskande stämmor i den nattliga stillheten.
- Han var ändå en präktig karl!
- Och ett sånt huvud! ... Ett sånt lugn!/
- Ja... och pengar hade han också alltid... och snålade
inte på dem när det gällde att hjälpa kamraterna...
Och så blev det åter tyst.
- Han dör! skrek plötsligt Tjapa över huvudet på
ryttmästaren.
Aristid Kuvalda reste sig och gick med tunga släpande
steg mot härbärget.
- Vad vill du här! Tjapa sökte hålla honom tillbaka. Gå
inte, du är full, det passar sig inte ...
Ryttmästaren stannade och funderade.
- Ah prat, passar sig inte! Dra åt fanders med dig!
förklarade han därpå i det han knuffade undan gubben och
gick vidare.
På härbärgets väggar dansade alltjämt de svarta
skuggorna som om de kämpade med varandra. På britsen låg
skolläraren utsträckt i hela sin längd och rosslade. Hans
ögon var vidöppna, och det blottade bröstet höjde och
sänkte sig krampaktigt, fradgan stod om mungiporna, och
över hans ansikte låg ett uttryck av ytterlig spänning och
ansträngning som om han ville säga något mycket svårt
och mäktigt men inte förmådde få fram det och gränslöst
led av medvetandet om denna oförmåga.
Ryttmästaren stannade framför honom, lade armarna
på ryggen och såg tigande på honom gott och väl en
minut. Därpå började han halvhögt med smärtsamt rynkad
panna:
- Filipp! Säg mig bara ett enda ord - ett tröstens ord åt
vännen... Hör du inte! Jag håller ju så mycket av dig,
bror... Alla andra är kreatur, men du var för mig - en
människa. Om du också var supig - ack, vad du har supit,
Filipp! Det är väl också det som har förstört dig... Säg,
var det nödvändigt? Du skulle ha lagt band på dig, skulle
ha lyssnat till mig!... Har jag inte sagt dig det så många
gånger?
Den hemlighetsfulla, allt tillintetgörande makt som man
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
